torsdag 3 november 2011

Modehistoria - 1920-talet



Efter första världskriget kunde man inte gå tillbaka till det som var eftersom mycket hade förändrats. På grund av tiden under kriget där människorna levt i olika hemska situationer var nöjeslystnaden väldigt stor hos folket och den visades bland annat inom modet. Fler människor kunde klä sig moderiktigt och njuta av sin fritid tack vare att klädindustrin börjat massproducera kläder som alla kunde ha råd med. 1920-talet är det årtionde då modet tog det avgörande klivet in i den moderna tiden.

Den nya livskänslan, baserad på ett pulserande storstadsliv där allt handlade om att ha kul, spreds till folket via biodukarna och resulterade i ett helt nytt mode. Kläderna blev mer lättåtkomliga eftersom produktionen blev bättre och de färdigsydda kläderna var inte speciellt dyra. Det som tidigare var en utmärkt klädsel för rika damer vidareutvecklades till en modern klädsel för den aktiva 20-tals kvinnan. Alla kvinnor bar korta raka klänningar, skor med rem och klockhattar. Det krävdes en noggrann titt på kläderna för att veta om plagget var tillverkat av ett billigare material eller ett kvalitetstyg. Klädsiluetten avslöjade inte längre vilken samhällsklass man tillhörde utan det kunde enbart märkas på material, färgval, utförande och hur klänningen bars.

Även kulturen förändrades och blev mer internationaliserad då New York, Paris och Berlin blev världsstäder. I de här städerna tog allt det nya sin början och de präglades av bilden om det glada 20-talet.
Den populäraste sällskapsdansen var Charleston där man svängde med benen i luften i takt till jazzmusik. När man dansade skulle man klä sig i korta klänningar med fransar och långa halskedjor som svängde i takt till musiken.

Arkitektur, mode, konst och musik blev befriade från förkrigstidens mossighet och de anpassade sig till den nya tidens tempo. En ny livsstil hade bildats, människorna kände sig befriade och nöjeslystnad samt livshunger dominerade årtiondet.


Kläderna som bars skulle vara funktionsdugliga med raka linjer samtidigt som de skulle ha en gnutta personlighet. Kvinnornas kjolar slutade vid knäna och visade deras ben som stod stadigt i livet. Kläderna gjorde det nu möjligt för kvinnor att röra sig fritt genom livet. Kvinnor hade lättskötta frisyrer och bar hattar som inte var svåra att bära utan ett skydd för bäraren.

Under första världskriget blev många kvinnor tvungna att bli mer självständiga eftersom männen låg ute vid fronten och kunde inte ta hand om dem hemma. Detta resulterade i att kvinnorna blev mer självmedvetna och inte längre sågs som en vacker ägodel till männen utan som en självständig individ. Tack vare denna  förändrade syn började nya arbeten dyka upp för kvinnorna. Tidigare hade typiska kvinnoyrken varit barnflicka eller hushållerska men under 1920-talet började kontorsyrken etableras och många unga kvinnor kunde stå för sin egen existens utan någon hjälp av männen.

För alla sina nya aktiviteter behövde kvinnorna nya kläder som gav dem rörelsefrihet och uttryckte deras självkänsla. Därför förändrades skönhetsidealen under 20-talet fullständigt, nu skulle kvinnorna inte längre vara kurviga utan de skulle istället vara långa och slanka. Smala höfter, liten byst, litet huvud och långa ben blev idealet och många ansåg att kvinnorna förmanligades.

Många män såg kvinnorna som en yrkesmässig och sexuell konkurrens. Att kvinnorna öppet visade upp sig själva och var medvetna över sina kroppar motsvarade inte den tidigare kvinnobilden vilket tycktes vara oanständigt och nästan skamlöst. Fenomenet blev därför mycket omdiskuterat i många artiklar och avhandlingar. I en artikel från 1929 skrev Heinrich Eduard Jacobs om männens rädsla att förlora sin manlighet till kvinnorna och hur de svärtade ner mannens roll i ett hopp om att kvinnorna skulle tröttna och stanna kvar i sin ursprungliga ställning.


Rädslan för att förlora manligheten skapades också av det nya förhållandet till sex och sexualitet. Modet hjälpte på ett sätt till med att föra diskussionen om sexualitet framåt genom att ifrågasätta könsrollerna genom att kvinnorna gjorde manliga saker iförda manliga kläder samtidigt som männen blev mer feminina.

Kvinnorna bar strikta dräkter och kortskurna klänningar, alla plagg skulle öka rörelsefriheten och samtidigt få kvinnan att se elegant ut. Att vara sportig blev trendigt och tennis- och vandrarkläder introducerades i vardagsmodet. Samtidigt som det nya sportiga modet dök det upp nya material som t ex trikå.

Klänningarna fick en rak, kantig siluett som dolde de kvinnliga formerna och under klänningarna bars stödjande underkläder i formgummi för att framhäva det pojkaktiga idealet. Det nya modet uppfattades av många som ett mode för barn eftersom kvinnorna inte längre hade bröst, midja, rumpa eller höfter vilket tidigare förknippats med kvinnlighet. Avsaknaden av bröst och höfter ledde till en förkärlek till benen då kjollängden höll sig stadigt runt knäna.

Kvällsgarderoben skiljde sig inte mycket från klänningarna man bar under dagen, siluetten var den samma men aftonklänningarna hade en djup urringning antingen fram eller bak på och var gjorda i lyxigare material som t e x siden, taft eller spets. Klänningarna smyckades även med guld- eller silverbroderier, paljetter, fransar eller fjädrar för att ge dem en elegant touch.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...