torsdag 27 oktober 2011

Modehistoria - Tidigt 1900-tal

Tänkte starta en ny serie med fakta om modet som existerade under 1900-talet. När jag gjorde mitt projektarbete i gymnasiet ville jag veta vad som hade influerat modet och hur vi klär oss idag. Därför gjorde jag en serie om modet under 1900-talet där jag skrev en uppsats och fotade några vänner i tidstypiska kläder.

Arbetet har efter det blivit liggande i en mapp på datorn och "samlat damm". Av den orsaken bestämde jag mig för att publicera det här, för att sprida det jag skrivit och dela min passion för historiska kläder. Vi börjar med åren 1900 till 1910.  Jag ber er dock att ha lite överssende med mitt artonåriga jag...
Min vän Elin fick gestalta början av 1900-talet. Bild tagen av mig.
1900-talet är mest känt för den rasande snabba utveckling som ägde rum inom alla tänkbara områden, bl a naturvetenskapen, tekniken och politiken. De förändrades, precis som konsten, i flera olika riktningar och  nya former. Modet under 1900-talet var inget undantag för utvecklingen. Kläderna genomgick en moderevolution och dess linjer och former förändrades från grunden.

Förändring är en del av modet och utan förändring skulle det inte vara mycket mer än bara kläder. Ur en mode synvinkel är 1900-talet det århundrade som har skiljt sig mest från det föregående vilket aldrig har inträffat tidigare. Alla andra århundraden har haft något gemensamt med det som funnits tidigare.

Förändringen märktes tydligast på damkjolarnas längder, som stadigt rörde sig uppåt under hela 1900-talet, och på byxorna, som blev populära under senare hälften av 1900-talet. Innan detta förändringarnas århundrade hade kjolfållen alltid nått minst ner till kvinnans ankel. Benen var i stort sett osynliga där de doldes under långa, vida och mycket styva klänningar som alltid hade minst två underkjolar.

1900-talet betonade vikten av kroppens ”naturlighet”, men vad som ansetts vara naturligt har skiftat under hela seklet, men tillskillnad från tidigare epoker då man snörde in bålen tills formen förändrades och osynliggjorde benen med flera lager av tyger, skulle man under 1900-talet klä kroppen så man kunde röra sig och ens ”egna” konturer skulle synas, även om dessa kunde förstärkas eller förminskas med hjälp av underkläder och snittet på tyget.

På 1900-talet bar även kvinnan ”manskläder” helt öppet för första gången och byxor blev ett standard plagg i garderoben. Tidigare var åsikten att byxan var oanständig för kvinnor och därför bars de inte offentligt. Det var inte bara byxan som ansågs oanständig, ända in på slutet av 1800-talet fanns det speciella klädföreskrifter om vem som fick bära vilka kläder och om någon bar ett plagg som ansågs vara för fint för denne kunde det innebära ett straff.

Stora hattar var mycket populära under 1900-talets början.
Den uppfattning av mode som vi har idag började med en man som hette Charles Frederick Worth som förändrade grunden klädskapandet vilade på. Istället för att sy upp kläderna speciellt efter bärarens önskemål skapade han färdigsydda kollektioner vilka han visade upp för rika damer. Allt kunderna sedan behövde göra var att välja den modell de ville ha och vilket tyg de ville att klänningen skulle vara gjord i. Detta innebar att C. F. Worth inte längre sydde kläder, utan han skapade dem. C. F. Worth blev den första klädskaparen inom haut couture.

Trots att estetiska och realistiska nyheter presenterades av C. F. Worth så behölls det traditionella skönhetsidealet, getingmidja, vilket enbart var garanterat om man bar en hårt åtsnörd korsett. Korsetter böjde kroppen på ett onaturligt sätt vilket gjorde det omöjligt att röra sig ordentligt och väldigt många kvinnor fick svåra hälsoskador av korsetten, bland annat minskades andningsmöjligheterna och ryggmuskulaturen försvagades. Läkare, lärare, konstnärer och sociologer kritiserade den här aspekten av dammodet och det uppstod våldsamma protester mot idealet.
   
Under 1890-talet uppstod nya stilrörelser som tog avstånd mot det historiskt betingade modet. Rörelserna riktade sig till alla som ville upplösa gränsen mellan konst och hantverk. Klädseln var för de konstnärliga reformrörelserna en del av människans livsstil och eftersom reformen krävde ny arkitektur och ny konst blev det en självklarhet att människan behövde en ny klädstil. Reformkläderna, säckiga och enkla klänningar, slog aldrig igenom men blev ändå en stor vändpunkt inom modet då det började diskuteras öppet om relationen mellan konst och komfort inom klädskapandet. Trots att de skapade diskussion riktade reformsträvarna in sig enbart på dammodet då de ansåg att herrkläderna alltid varit bekväma nog och inte var i behov av en reformering. Det har medfört att mode blivit en fråga uteslutande för kvinnor.
   
Första världskriget avbröt alla modeskapare som sympatiserade med reformrörelserna efter som de blev, precis som många andra män, inkallade till krigstjänst. De som fortsatte att tillverka kläder fick det mycket svårt på grund av det spända läget i världen och den knappa tillgången på material. Inom haut couturen försökte man ignorera bristen på material och fortsatte att visa upp modet som en fristående del som inte påverkades av politik eller världsekonomi.
  
Kvinnornas kläder blev under första världskriget striktare och mer inriktade mot ändamålen. Klänningarna var raka och tog ingen plats och jackorna var militärinspirerade. Under de sista åren av kriget kom den såkallade ”krigskrinolinen”, en vid kjol som nådde ner till vaderna eftersom kvinnorna var tvungna att kunna röra sig ordentligt. Den raka och okomplicerade stilen som uppstod under första världskriget utvecklades under 1920-talet till en helt egen.

Nästa vecka: 1920-talet.

1 kommentar:

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...