I dag har jag varit utan shopping i två månader och fem dagar, exakt. Det har inte varit lika svårt som jag trodde att det skulle vara från början men det är inte lätt. Jag frestas fortfarande av shopping och det obligatoriska shoppingsuget kickar in någon gång i veckan, det är verkligen ett beroende och det blir svårare att stå emot ju närmre jul vi kommer. Den ultimata shoppingsäsongen och jag ska försöka att ta med mitt nya tänk även när det gäller presenter. Jag måste ju leva som jag lär, annars är det ingen vits att genomgå det här.
När jag började mitt shoppingfria år för lite mer än två månader sedan trodde jag att det skulle bli svårt att stå emot shopping suget, speciellt med tanke på hur mycket nyhetsbrev jag får varje dag från diverses webshoppar. Men då var jag arbetslös och pank. Det är lätt att inte shoppa när det inte finns pengar. Sen fick jag ett jobb och en lön och det var helt plötsligt inte lika lätt att stå emot. Det lättaste sättet att slippa shopping suget på, har jag upptäckt, är att undvika affärer helt. Inte för att jag har tid att springa i affärer de tider jag jobbar men ändå.
En sak som jag också har upptäckt är att jag har ett tve eggat förhållande med shopping för tillfället. Ena sekunden vill jag lägga alla pengar jag har på kläder (samtidigt som jag får dåligt samvete av att ens överväga att fuska) och andra sekunden får jag kväljningar av allt snabbmode som kretsar runt mig. I bloggar, på youtube, i min närmaste famillj och bland mina vänner, nästan alla vill ha en "quick fix" när det kommer till kläder.
Skulle kunna skriva i en evighet om mina blandade känslor men nu får jag helt enkelt avsluta och vänta på vad framtiden har att komma med. En sak kan jag konstatera, att gå från fattig student till arbetslös till en kvinna med helt ok inkomst som inte får shoppa kommer bli svårt. Pengarna bränner i fickan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar