torsdag 8 december 2011

Modehistoria - 1950-talet



Den slanka siluetten vidareutvecklades under 1950-talet och blev mer och mer likt 1800-talets mode med vida kjolar, getingmidja, åtsittande överdelar, vadderade höfter och naturliga axlar. De nya kläderna krävde stora mängder tyg och de blev bara mer praktfulla och dyrare än vad de varit på många år. 

På grund av det möttes den nya stilen av hårdkritik eftersom ingen hade råd med det så tätt inpå kriget. Men kritiken hade ingen effekt på kvinnorna som älskade den nya skönheten. Allt eftersom klädernas popularitet ökade börjades det tillverkas nya, billigare material som lämpade sig till de nya kläderna och gjorde det möjligt för fler kvinnor att bära dem.
   
Aftonklänningarna blev stora igen och gav kvinnorna en chans att leva ut sina drömmar om lyxig kvinnlighet. I samband med att aftongarderoben återupptäcktes dök en ny slags klänning upp, Cocktailklänningen, vilken var finare än eftermiddagsklänningarna men enklare än aftonklänningen eftersom den inte nådde ända ner till golvet och inte var lika påkostad. Cocktailklänningen bars vid många olika tillfällen bl a tidigt på kvällen. Klädreglerna under 50-talet var inte lika stränga som innan kriget eftersom människorna inte längre gjorde en stor skillnad mellan olika evenemang utan istället fokuserade sig på att umgås.

Vardagskläderna bestod till stor del av kombinationen blus och kjol eller dräkter i olika slag. Kjolarna var antingen snäva eller vida men alla varianter föll under knäet. Dräktjackorna var figursydda med svagt betonade slag.

Klänningar var också ett av de plagg som användes flitigt i vardagsmodet. På vintern var de sydda i mörka ylletyger och på sommaren i färgglad bomull, siden eller konstfiber. Klänningarna visade samma siluett som kjolarna, snäva eller vida men alltid vadlånga.  Ärmarna var åtsittande, precis som överdelen, och de var antingen trekvartslånga eller hela ärmar. Under sommaren var många klänningar ärmlösa med djup urringning, men enbart på kvällen var det tillåtet att visa axlarna.


I slutet av 50-talet flyttades den markerade midjan uppåt och kjolarna blev mindre vida samtidigt som de blev styvare. I motsats till den äldre generationens styva mode dök underkjolen upp i ungdomsmodet vilket fick flickornas kjolar att stå nästan rakt ut.

Ungdomskulturen uppstod på 50-talet som en motreaktion på den äldregenerationens tillbakagång mot borgliga värderingar. I stället ville ungdomarna ha en individualistisk syn på människorna och deras livsöden. Vilket innebar att varje enskild individ bestämde över sin egen existens, utan föråldrade värderingar.

Att vara annorlunda och klä sig annorlunda blev ett viktigt instrument i upproret mot de äldre. Musiker och filmstjärnor som Elvis, James Dean och Marilyn Monroe påverkade ungdomarna med sina djärva, förbjudna och sexiga utstrålning. De påverkade dem också klädmässigt. Killarna apade efter sina idoler så gott det gick och tjejerna blev inspirerade av de kvinnliga skådespelerskorna, vilka signalerade en blandning av femme fatale och barnslighet.

Innan 50-talet hade barn och ungdomar sett ut som små miniatyr kopior av de vuxna men nu fick de äntligen ett eget lekfullt mode.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...