Ur min garderob: Sista arbetsdagen innan semester

Boucléjacka - More and more, 2012 Linne - H&M,  mammas gamla
Shorts - H&M, 2004 Ballerinaskor - Esprit, present 2013

Vardagsbetraktelser: London, del 4

Godmorgon! Den sjätte dagen i London, som var en måndag, tog vi bussen förbi Harrods för att gå på Madame Tussauds. 

Jag hängde lite med Emma Watson.

Och Johnny Depp.

Vid ett bord satt Audrey Hepburn och hade frukost på Tiffany's. 

Eric mötte sin idol, Albert Einstein.

Lady Gaga och Madonna.

Fredsmäklare.

Krigshetsare.

Revolutionsoffer.

Hulken x2

När vi var klara hos Madame så gick vi vidare till Tower of London.

Svårt val att bestämma vad vi skulle göra först.

Vi bestämde oss för en guidadtur med en Beefeater, som tyvärr blev inställd p.g.a. regn så vi gick in och tittade runt lite på egen hand istället. 

 The white tower.

Vaktparad när vi väntar på att få se kronjuvelerna.

Eftersom vi ändå var i närheten tog vi vägen förbi Tower Bridge.

Vi tog trappan upp till gångbron och det i sig var en upplevelse.

Väl uppe bjöd regnet på en underbar regnbåge och en inte allt för tokig utsikt över Themsen.

En del av utställningen var att få titta på det gamla maskinrummet som användes för att öppna bron när den byggdes under 1800-talet. Jag har sett så många dokumentärer om den industriella revolutionen att jag känner mig som en expert på området. Därför var det kul att få se hur det fungerar i verkligheten också.

På tisdagen vintageshoppade vi hela dagen vilket innebar att den enda bilden jag tog var denna. Exakt vad jag köpte i London kommer ni få se senare i veckan.

 Den andra onsdagen och även vår åttonde dag i London tillbringade vi på British Museum.

Det var en väldigt pampig byggnad, ser ni hur liten Eric ser ut framför den?

Det var pampigt även på insidan. De hade satt glastak över innegården så man behövde inte oroa sig för att bli blöt, vilket vi antagligen inte hade behövt göra även om det inte fanns något tak eftersom det var strålande väder den här dagen.

Ett sådant här bibliotek vill jag ha någon gång i framtiden. Hur underbart vore inte det? 

Vi kikade så klart på roliga artefakter och rosettstenen. Det var lite som att försöka ta sig fram till Mona Lisa i Louvren, näst intill omöjligt. Folk var som besatta.

De hade även en utställning med smycken som föll mig på läppen. Kallas nämligen skatan lite kärleksfullt av mina närmaste, jag älskar nämligen allt som glimmar, skimrar och glittrar. Oh boy.

Bulgari från 1950, skulle ju inte tacka nej till att ha dessa hemma.

Efter ett x antal timmar på museet åkte vi tillbaka till hotellet för att vila upp oss lite innan vi skulle ut och äta på kvällen. När Eric hjälpte mig att ta min dagens utanför hotellet kom en mycket trevlig britt och frågade om han skulle ta en bild på oss tillsammans. Resultatet blev detta nedan och en bild till som ni får se när det är dags att publicera hela outfiten.

Ta hand om er!

Ur min garderob: Grå rosor på nytt sätt

Klänning - Vintage gamla gatan 60-tal, 2013 Skärp - Mammas gamla, 80-tal
Armband - Nelly, 2008 Sandaler - Skopunkten, 2006

Samma dag som jag la upp det här inlägget där jag visar klänningen ovan för första gången bar jag den, lustigt nog också i verkligheten. Livet är lustigt ibland. I alla fall, jag gillar looken på den här outfiten bättre än den förra. Gillar hur midjan markeras snyggt med hjälp av skärpet och får den att se smalare ut samt bryter av mönstret på klänningen så det inte känns så rörigt.

Ta hand om er! 

Vardagsbetraktelser: London, del 3

På dag fem, söndagen, tog vi tunnelbanan ut till utkanterna av London till Kew och deras botaniska trägård. Man får ett fint välkomnande när man kommer fram.

Inne på Kew Gardens har de många olika viktorianska växthus. Det första växthuset vi besökte var Palmhuset. Rätt mäktigt.

Där inne fanns det en massa spännande växter, som bananer t ex. Mycket att titta på och studera med andra ord.

Högt i tak och mycket glas också. Vackert. 

Bästa delen var nog att man kunde gå upp för en vacker spiraltrappa för att sedan kunna gå längs med trätopparna inne i växthuset.

Och ner för samma trappa kom man ner till en massa olika akvarium med fiskar och olika undervattenslandskap. Detta med koraller tyckte jag mest om.

Nästa växthus vi besökte var det minsta i hela trädgården med solrosor utanför. Inuti fanns vattenväxter, chiliplantor och underbart vackra liljor.

I ett annat, lite nyare växthus fanns det ökenlandskap,

köttätande växter och orkidéer.

Mer vattenväxter.

 Mer solrosor.

På väg till lunchen gick vi förbi detta spännande träd, ett monkey puzzle tree eller brödgran som det heter på svenska. 

Trädet upptäcktes under 1800-talet i Chile och en forskare konstaterade att "it would puzzle a monkey to climb that" (infon är från skylten som stod framför trädet). Och jag kan förstå att uttrycket fastnade, det är bland det konstigaste jag sett. 

Lunchen käkade vi i det gamla orangeriet som de gjort om till restaurang. Vi åt smörgåsar (igen) och jag drack en ekologisk ginger beer, som är en av mina favoritdrycker.

Efter lunch gick vi till Kew Palace.

Tittade på hur det fina folket åt förr.

Och vad de gjorde på sin fritid.

Kollade på tjusiga tak.

Och tjusiga smycken.

Klart att man ska ha en trägård i en trägård, eller hur? I bakgrunden ser ni Themsen som rinner förbi.

Sedan gick vi vidare till köksträdgården och det tillhörande huset där tjänstefolket bodde.

Ganska fancy med badkar, inte så helt längre dock.

I köket hade de folk som visade hur de lagade maten och lät de som ville provsmaka. 

 Sedan gick vi vidare till det största växthuset. På vägen dit gick vi förbi några jättelika svampar.

Det här växthuset var anledningen till att vi besökte trägården, det skulle nämligen stängas för att renoveras och söndagen var sista dagen man hade möjlighet att besöka det på fem år. 

Växthuset kallas det tempererade huset och hade växter från olika tempererade delar av världen.

Växthuset var så stort att det var svårt att fånga på bild. Jag har dock gjort ett försök eftersom det är en så vacker byggnad.

De hade även en gångväg som de byggt uppe i luften så man kunde gå längs med trädtopparna och få en blick över trägården.

Det var rätt högt upp.

När vi kommit ner på marken igen la vi oss på marken vid en damm och vilade fötterna. Det blir en ganska lång promenad när det finns ca 150 hektar att ta sig igenom och då såg vi inte ens allt.

Vi fick även njuta av en påfågel som spatserade runt på gräsmattan framför oss. Dock så fick den inte vara ifred för alla barnfamiljer som jagade runt den för att få ett kort.

Efter en liten paus promenerade vi vidare för att kolla på bambuskogen och tog oss sedan tillbaka till utgången för att åka hem igen. Om ni någonsin är i London och inte vet vad ni ska göra rekommenderar jag er verkligen att ta er ut till Kew. Det är er perfekt söndagsnöje.

Ta hand om er!